Text IV

Spela inte ditt spel med mig.
Jag är så trött på det.
Jag förtjänar mer än så.
Jag förtjänar att se ditt riktiga jag.
Det är det minsta jag kan begära av dig.

Låt mig dela din ångest och dina drömmar.
Allt jag vill är att förstå dig och se ditt innersta.

Jag är så jävla trött på alla dessa spel.

Var bara ärlig mot mig.
Säg att du älskr mig och var inte rädd för konsekvenserna.
Jag älskar ju dig med.
Och jag är inte rädd för att erkänna det.

Du förlorar inget på att vila en stund i mina armar och andas.
Du måste våga vara sårbar.
Jag kommer aldrig att skada dig.
Jag vill inget ont.

Allt jag begär är att du vågar falla lite tillsammans med mig, så att vi kan hitta mark tillsammans.¨

Jag vet att du lever i en ytlig värld där ingen bryr sig om dig på riktigt.
Men du behöver lära dig att det som all dömer är din yta, inte dig.

Ge mig dig, och ingen annan.
Mitt liv är för kort för att orka bry sig om ytor.

Du måste göra ett val.
Antingen är du dig själv med mig, eller så förlorar du mig.
Jag orkar inte leta efter människor.
Man blir så trött på att försöka se igenom de spel som alla spelar.
Jag vill inte läsa andras manus längre.
Energin finns inte hos mig längre.

Du måste låta mig ta del av dig, annars förlorar du mig.
Och med tiden även dig själv.
Om man alltid spelar en roll blir denna roll efter en tid din sanning.
Och du har förlorat dig själv.
Det är tröttsamt att alltid hålla på att leta efter den du en gång var.

Lär dig att känna.
Våga låta mig hjälpa dig att hitta tillbaka till dina känslor.

Din värld måste få ett slut.
Lär dig att prata med mig i vilket tillstånd du än är.
Var nykter och säg samma saker igen.
Jag lovar att lyssna och att aldrig döma.

Ge mig dina händer så skapar vi en ny värld.

- S, 2009.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0