Blue Eyes

Lyckades somna igår.
Men det spelar absolut ingen roll, för jag är lika utmattad nu som då.
Ångesten och meningslösheten äter upp mig.
Jag pallar inte.

Jag orkar inte prata.

Jag vill bara vara ensam, men det går inte.
För det ska alltid vara någon som tränger sig på.
Det är alltid någon som ska krypa in under mitt skinn och suga ut all energi jag har.
Jävla parasiter.

Om man ändå bara kunde fixa lite pengar och ta första bästa tåg åt helvete helt enkelt.

Fan vad trött jag är på denna staden.