Blue Eyes

Sitter på bussen påväg till Norge, Oslo och mina män.
Det ska bli fett kul, men fan, är ändå nervös.
Jag borde inte vara nervös, det var så längesen vi sågs så allt borde vara lugnt nu. Men det känns ändå konstigt. Som om det alltid kommer vara problem mellan oss. Jag hatar det. Jag önskar att allt kunde vara som förut. Jag vill öppna mig för dig igen. Jag vill inte bli sviken. Jag kommer alltid hata dig lite för att du fick mig att känna mig slagen. Du sparkade på mig när jag låg ner. Och det kändes som om jag aldrig skulle förlåta dig igen. Men nu skulle jag göra vad som helst för att det ska bli som förr.
Berätta om dina drömmar och rädslor igen. Jag lovar att bara vara tyst och lyssna.
Håll om mig och hjälp mig i min kamp.
Snälla, skydda mig igen.
Du räddade mig från att falla.
Samtidigt som det var du som kastade ner mig från stupet sen.
Helvete.

Magen är så hårt knuten att jag bara vill spy, men jag hoppas att allt lättar när jag får krama om min stora starka Bremmers igen.
Det ska bli en bra helg.

Annars finns det ju 100 ölsorter att välja bland för att supa bort mitt minne.

Nu luktar det fis på bussen. FAN!