Blue Eyes

Ensamheten är så påtaglig i mörkret.
Det är någon sjuk koppling mellan mörker, ensamhet och ångest.
Jag är så otroligt trött på att vara ensam och nervös.
Det känns som om mina nerver sitter utanpå kroppen.
Jag känner allt, även det jag trodde jag hade glömt.

Jag vill bara att du ska komma hem och rädda mig.
Jag vill bara vila i dina armar och skingra mina tankar.

Även om detta vart sjukt jobbigt känner jag att det stärkt oss.
Framförallt mig, även om det inte känns så just nu.

Mitt tillit till dig har aldrig vart så starkt.
För var dag som går blir jag mer säker på oss.
Och det är en fantstisk känsla.
En helt underbar känsla.
Lyckan sprider sig i hel min kropp, likt ett virus, när jag tänker på att få vara i sin famn igen.
Jag drömmer om dina starka händer och dina fantastiska ögon.
Tanken på att få försvinna in i dina blå oceaner är det som får mig att fortsätta.
Tillsammans med dig klarar jag allt, min kärlek.
Det är du som får mig att stå, gå och andas.
Ett liv med dig är det enda jag behöver för att överleva.

Tillsammans är vi starkare än kevlar.
Du är min skottsäkra väst.
Och jag gör allt för att vara din.
Jag kommer att skydda dig för allt jag är värd.
Inget kommer att stoppa mig.

Jag är så rädd för att bli ensam kvar.
Och jag kan inte förneka att jag saknar dagarna utan känslor och den falska styrkan.
Men jag är starkare nu.
Jag har gett upp mitt spel.
Vetsakapen om att jag inte har något att förlora på att låta människor se mig och inget annat håller mig uppe.
Min egna ytliga värld har nått sin apokalyps.
Och jag känner mig fri.

Spela inte ditt spel med mig.
Jag är så trött på det.
Jag förtjänar mer än så.
Jag förtjänar att se ditt riktiga jag.
Det är det minsta jag kan begära av dig.

Låt mig dela din ångest och dina drömmar.
Allt jag vill är att förstå dig och se ditt innersta.

Jag är så jävla trött på alla dessa spel.

Var bara ärlig mot mig.
Säg att du älskr mig och var inte rädd för konsekvenserna.
Jag älskar ju dig med.
Och jag är inte rädd för att erkänna det.

Du förlorar inget på att vila en stund i mina armar och andas.
Du måste våga vara sårbar.
Jag kommer aldrig att skada dig.
Jag vill inget ont.

Allt jag begär är att du vågar falla lite tillsammans med mig, så att vi kan hitta mark tillsammans.¨

Jag vet att du lever i en ytlig värld där ingen bryr sig om dig på riktigt.
Men du behöver lära dig att det som all dömer är din yta, inte dig.

Ge mig dig, och ingen annan.
Mitt liv är för kort för att orka bry sig om ytor.

Du måste göra ett val.
Antingen är du dig själv med mig, eller så förlorar du mig.
Jag orkar inte leta efter människor.
Man blir så trött på att försöka se igenom de spel som alla spelar.
Jag vill inte läsa andras manus längre.
Energin finns inte hos mig längre.

Du måste låta mig ta del av dig, annars förlorar du mig.
Och med tiden även dig själv.
Om man alltid spelar en roll blir denna roll efter en tid din sanning.
Och du har förlorat dig själv.
Det är tröttsamt att alltid hålla på att leta efter den du en gång var.

Lär dig att känna.
Våga låta mig hjälpa dig att hitta tillbaka till dina känslor.

Din värld måste få ett slut.
Lär dig att prata med mig i vilket tillstånd du än är.
Var nykter och säg samma saker igen.
Jag lovar att lyssna och att aldrig döma.

Ge mig dina händer så skapar vi en ny värld.

- S, 2009.

Nej, nu orkar jag verkligen inte mer!

Snälla, bara ta mig härifrån nu!

Jonas, kom hem. Jag klarar inte av att vara ensam längre nu.
Du måste vara här för att hjälpa mig att mörda möss och svara i telefon och hjälpa mig när min lägenhet slutar fungera!
Kom hem, kom hem, kom hem, KOM HEM!

Jag klarar inte av att vara ensam längre! Jag måste ha någon här som hjälper mig igenom all skit.
Det känns som om jag hamnat i kvicksand och bara sjunker längre och längre ner, och bara du kan dra upp mig.

JAG PALLAR VERKLIGEN INTE MER NU!

Jag får panik på hela min existens och vill bara härifrån.
NU!

Lyssnar på Anders Ekborg och förlorar mig i hans röst.
Ikväll är han den som ger mig tröst.
Tack.

Lyssna på "När man vågar älska".