Stabilt.

Jag är så rädd för att vi inte är stadiga längre.
Jag är rädd för att jag håller på att glida bort.
Jag är rädd för att jag inte fått leka av mig än.

Mina drömmar förföljer mig, dagar efter att jag drömt dem.
Jag lever i en jävla drömvärld som jag inbillar mig själv är verklighet.

Jag är så rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0