Blue Eyes

Den text jag trodde skulle bli den lättaste att skriva blev det svåraste.

Jag går på tomgång.
Dagar går snabbt förbi, jag ser livet rinna ur mina händer som sand i ett timglas.

Det gör så jävla ont att vara ensam.
Jag bedövar mig.
Jag gör allt för att slippa de där timmarna då det blir etra påtagligt.
Men hur jag än dövar väntar alltid demonerna bakom hörnet.

Jag kan ligga med benen intrasslade i min solstråles och känna mig trygg.
Jag kan sova då, men bara då.
Jag kan vila på din arm.
Jag kan sova då, men bara då.

Det är så snabbt som jag lämnar er som demonerna kommer tillbaka.

Jag vill att du ska se mig.
Jag vill att du ska trösta.
Kan inte du låta dina vackra ord smeka mig igen?

Du får ljuga hur mycket du vill, jag sväljer allt.
Du får lura mig, jag tar det.
Bara jag för en kväll eller två får tro att det är sant.

Jag går sönder.
Jag gör sönder mig själv.
Min värld funkar inte riktigt.

Jag flyr, jag dövar, jag ignorerar.
Inget funkar.

Jag vill bara bli sedd.